Oktober

 
 
 
 
 
 
 About leaving 
 
 

 

'Cause I'm a hopeless wanderer

 
Lund och Mölle
 
 
Gotland och Visby
 
 
Norra och Södra Öland



 and this place...never forgotten.





kärlek och hat



Så här några dagar efter. Det välbekanta havet, alla dofter och färger. Sommar som jag minns och som för alltid kommer att följa med mig. Samma som en gång i tiden fast ändå så mycket annorlunda.  


Strax söder om Dubrovnik börjar denna unika och sanslöst vackra fjord som är den sydligaste fjorden i Europa och som jag denna gång åkt igenom flera gånger och upplevt både förtjusning, hänförelse och vemod. Det gamla hemmet som inte längre finns åkte jag inte till. Inte denna gång. Det skulle vara för mycket. Det är en Livslång hat och kärlek relation.

 

Nya länder och Nya gränser. Nästan tre timmar lång väntan vid en av dessa. Vi åker taxi fram till den första övergång och efter den andra åker vi en annan taxi från det andra landet. De som kör samarbetar och bryr sig inte om politiken. Att hitta olika vägar, att överleva är viktigare. Politiken säger att dessa olika länder pratar olika språk och försöker ändra och hitta nya ord. Men i praktiken förstår vi varandra utmärkt. Det är samma språk som vi alltid pratat. Så mycket dumheter på en så liten yta.


Tillbaka till jobbet. En vecka ock sen blir det en kortare semester igen. Nu är det tid att smälta alla bilder, alla intryck, alla upplevelser och låta känslor komma och gå...


Spår i sten


 
Det var ett tag sen. Men idag fick en känsla av längtan till Place of crime. Och skriver några rader.
Bara så lite för denna gång.
 

Snart


 
 
 

Just a song


När det regnar

Det är inte så att jag inte gillar regn, många gånger har det varit välkommet. Men när det hållir i sig då är det en aning jobbigt. Det har varit ovanligt torrt och regn varit behövligt. Gillar mest när det skiftar, när det är mer omväxlande. Trivs bäst ute i det fria. Traska, hitta nya stigar och andra vyar. Ibland lugnar det sig en kortare tid men bäst känns det att vandra. Det är som att ta paus från allt och andas fritt.

Min syster mår bättre och det går framåt. Hon har haft hjärtsäck-  och lungsäkinflammation med hög feber, smärta, hög puls mm.
Tack till er alla som skrivit hjätvärmande kommentarer 💕.

Ps kan hända att bilderna kommer lite senare.

Om det svåra

Sensommar och värme.

Livet kommer med nytt med jämna mellanrum.

Förändringar drabbar med full kraft. Andas. Håller andan. Andas ut.
Min syster som bor i Danmark är sjuk. Svårt sjuk.
Paniken stiger inombords. Gråten vill komma upp men inget händer.

Två underbara älskade ungdomar flyttar från Småland. En till Stockholm en till Lund.

Denna sensommar. Förändringar som en del av livet.
Men aldrig smärtfria.

En dag med utsikt



Igår var det en kort promenad på stadens gator och bland mycket folk. Trevligt för en stund.
Senare upp till backen ovanför staden. En känsla som varm filt , som man sa i en film.
Solrosfältet är inte så ståtligt som det brukar vara, men ändå fint.
Eckobacken med grönska, blommor och odlingar. Och utsikten.

 
 
 
 
”När jag blir trång i själen och kuslig och ängslig, så går jag om vintern ut bland stjärnorna och om sommarn ut bland blommorna, och jag blir i båda fallen som en människa skall vara, lugn, fast och glad. Jag tror åter. Och därför, för denna glada, segrande tro, tackar jag mest dig, du lilla, rena, sköna, doftande blomma! Du min barndoms enda glädje, du är min ålders evighetssymbol!”
Carl Larsson

Att resa och komma tillbaka


Ännu en sommar närmar sig sitt slut. Som alltid känns det lite vemodigt.
Kanske är det ett eko från skoltiden när sommarlov var den bästa tiden på året.
Men även som vuxen är sommar en kär tid. Frihet och resor.
 

 
Att resa är en upplevelse för sig. Lämna vardag och bekanta miljö för att
uppleva något nytt och annorlunda. Som en extra kick som bryter
mönster och öppnar för nya intryck. En levande och intensiv känsla av närvaro.
 

 
 
Att komma tillbaka och förvånas över att det bekanta ser lite annorlunda ut.
Och att känna glädje över att komma hem.



Ibland är man en aning poet och filosof



När allt omkring tystnar är du ensam med dig själv.
 
Det sägs att då är det som svårast att vara.
 
Många flyr det som till synes är ett tomrum.

 
 

Under ytan är känslor, många och starka som kan upplevas som livsfarliga.
Och därför flyr du. Och därför känns det som tomrum.
Ju mer man flyr desto mer skräckslagen är man.
Men vi är bara människor med all den sårbarhet som finns inom oss.

 


Det är därför du behöver någon som fyller det rummet.
För att stå ut med det. Som skydd för din sårbarhet
har du lärt dig att aldrig visa dig svag och sårbar.
Det får man inte enligt regel som du anammat på livets väg.
Och så går livet och saker och ting förändras.
Men inte det som ligger under ytan och håller dig vaken på natten.
Och som vaknar med full kraft då du känner dig sårbar.

 
 


Tänk om du vågat... utmanat den gamla regeln...
 
Det här är den riktiga styrka som gör att vi mognar, utvecklas och blir bättre människor.
Det handlar om att leva och inte överleva...
 
  


Blåbärskogen


 
Det är rogivande att plocka blåbär i skogen. Meningsfullt och naturligt.
Och det finns massa i Smålands mörka skogar.
Det gör inget att man får röda fläckar lite överallt på kroppen.
Det var en härlig stund igår.


En lugn sommar

 
 
Det blir många ord på arbetstiden.
Efteråt är det
mest tystnad och reflektioner.
Och känslor som kommer i vågor.
 

Talande bild


En bild som tog på morgonen i väntan på tåget. 
En kompis till mig skrev på Instagram att så här känner hon sig ibland. 
Skrattade gott men kände igen mig själv.
I vissa stunder är det så här. I bästa fall handlar det inte om några dagar.
Man är bara en människa.

Humor med allvar



 
 
Snubblat på denna fb-sida och fångats av den.


Tillbaka, för en stund i alla fall



Det var ett tag sen jag skrev något här.
Så har det bara blivit.

Livet går sin gång. Något händer hela tiden. Inget är stilla.

En resa till Södra Italien, Apulien som jag förälskat mig i.
Gamla urgamla städer, olivträd och havet.
Kanske skriver jag om det någon gång.

Flera osynliga resor. Det där djupt inne i mig själv.

Ett jobb med många intressanta möte och livsberättelser.

Älskade Nova gick bort för några veckor sen. Saknar henne så mycket.

Men sommar är vacker och vinden len och mjuk som sammet.





April

 
Efter gårdagens väderdramatik med vindar, sol, regn, åska mm,
 
 
kom en vacker vårdag.
 

I have a song for you...


 
 
Det händer att en kväll andas nostalgi. Som igårkväll.
Bekanta toner, bekant röst och ansikte. Förflyttas till tonåren och ungdomstiden.
Allt stannar, inget som stör denna stunden av en avlägsen tid. Men ändå känns så nära.
Och känslor stiger upp, slår i samma takt som hjärta. Dimma i ögonen.
Tyst och mjukt faller tårar. Tänk jag sitter här många år efter och lyssnar
och han som sjunger dessa bekanta toner står framför mig.
Han är nästan 70 år nu...mycket vatten har runnit under broar.
 
Men här sitter jag fortfarande. Livet har inte blivit sämre utan annorlunda.
Och jag andas och känner och lever.
 

The 3 Happiness Myths


 
Inspirerad från gårdagens fördjupningskurs i ACT.

En vårig kväll

 
Värme kom nästan på en gång idag.
Kvällen så ljummen.

 
Våren färgar naturen.


 
Promenad i den våriga kvällen. Fåglars kvitter som jubel.
 
Sen sa B något och det kändes i en stund som om jag tappade andan.
Inte av glädje eller förvåning. Ledsen och nästan nära tårar.
Besviken. Något tungt kändes i magen. Dessa känslor.
Så behövliga inte alltid lätta och enkla.
Men de kommer och går. Hela tiden. Alltid.
 


Mellanrum


Den natten och där mellan sömn och vakenhet kände en frossande kyla. Kallt, mycket kallt och kroppen skakade och frös. Tryckte ihop mig i fosterställningen för att värmas upp. Längtan efter värme var  ihärdigt stark men det gick inte att mildra kylan. Vet inte hur lång tid det tog. Kanske några minuter eller några timmar. Men till slut vaknade av det och förstod på en gång att jag har frossa och steg upp darrande och hämtade några varma täcken. Åh så skönt det kändes. Värme fick frossa att försvinna och sömnen kom tillbaka. På morgonen kände ont i hela kroppen, i halsen  i bihålor. Men den dagen och dagen därpå var några viktiga saker som behövde göras. Hur jag klarade dessa två dagar är en gåta. Därefter blev sängliggande och hoppas nu att det blir bra snart. 

Bryr mig inte om att Avicii slutat turnera, inte heller om det som handlar om Torsten Hellström.
Kent däremot kunde jag tänka mig se men biljetterna tog snabbt slut.  
 
H. kom igår och sa att nu blir det lite förändringar. Jaha... Det är svårt för vissa att se när andra gråter... De får nästan panik av det.  Men att gråta är i första hand en naturlig reaktion och inte tecken på sjukdom som behöver behandlas.
 
Även om näsan är täppt och halsen rostig känner vårens närvaro. Ljuset, första blommor, vinden.
Glädje den genuina glädjen sprider sig inombords.

 

En stund av närvaro


 



 
Att bryta vardagstankar och se saker som finns runt omkring.
Mellan olika punkter, från och till jobbet, på ledigtid...
vilar min blick på det som fångar intresse och som får mig att stanna upp
om bara för en liten stund. Dessa stunder.


Far From Any Road


 
Så såg det ut igår.
 
 
Tidigt på morgonen blev det vitt på en kort tid.
För stunden kändes det som vinter kommit tillbaka.
Men i eftermiddag försvann all snö.
 
 
 
 
 
 
 
Den här låten från Tru detective är så bra även om det handlar om tunga saker.
 

Inlägg att läsa flera gånger






 
En bekant till en vän till mig fick enorm respons på sitt inlägg på fb.
Otroligt bra skrivet.
 
Ulla Lundegård
Jag är 63 år. Håller ihop benen ordentligt och tar ansvar för mitt liv. Jag straffknullar vanligtvis inte 13-åriga pojkar, eller våldtar män på led med mina kvinnliga vänner som assistenter.
Jag går ut på gatan iklädd vad fan jag vill. OM det så skulle vara i bara trosorna och ett kortkort linne.
Jag har sjalett på huvudet och en långklänning på mig och om jag är naken under eller har kyskhetsbälte, det ska ni fullständigt skita i.
Jag har inte kommit till den här världen fö...r att - som mina systrar - vara måltavla för våldtäktsmäns behov av att tömma sina spermier i mitt sköte.
Jag har inte kommit hit till världen för att sona att Gud kastade ut mig ur paradiset och jag har inte kommit hit för att höra att jag ska hålla ihop benen. Jag gör väl vad jag vill med mina ben. Sparkar till exempel.
Jag skulle bra gärna vilja veta hur den samlade intelligensen av hovrättens delegater ser ut, som ställer frågan "höll du ihop benen tillräcklig"?
Och att det inte är gruppvåldtäkt när TVÅ män ger sig på kvinnan efter varandra, herr domare eller fru Domare, skulle det inte vara anatomiskt svårt att stoppa in två penisar samtidigt?
Nu får det vara slut på daltandet med hovrätter. Nu vill vi ha in huvudrätter som är stadiga nog att sätta sig in i en kvinnas liv. Både i nutiden och i forntiden och i urtiden. Och kanske förklara att de flesta av oss håller ihop benen när vi blir utsatta för våld.

Nästan vår



Grått och rått idag. Men våren är här.
 
 
 

 
Goaste Nova gillar också vår.
 
 
 
 

Home was us

 
 
 



Mitt "nya" intresse som ni kanske märkt är serier.
Inte vilka som hels, de med spänning och med lite extra krydda.

Efter timmar av samtal och verkligheten sjunker i en skön avslappningskänsla.


Men så han Joel Kinnaman i serien The killing...
I hemlighet har jag blivit förtjust i honom. En sån man.

Himmel har vårfärg

 

 
 
Det är vårens färger jag ser när jag åker hem från jobbet.
En liten stund precis innan skymningen lägger sig
lyser himmel i vackra röda nyanser. Det är som magi för mig.
Stannar upp och översvämmas av färger och dess skiftningar.
 
 
 
 
Från tåget ser vacker landskap. Så många platser som jag vill stanna vid.
Men tåget, det går vidare. Ljuset, det brinner kvar i mig.