Om det svåra

Sensommar och värme.

Livet kommer med nytt med jämna mellanrum.

Förändringar drabbar med full kraft. Andas. Håller andan. Andas ut.
Min syster som bor i Danmark är sjuk. Svårt sjuk.
Paniken stiger inombords. Gråten vill komma upp men inget händer.

Två underbara älskade ungdomar flyttar från Småland. En till Stockholm en till Lund.

Denna sensommar. Förändringar som en del av livet.
Men aldrig smärtfria.

En dag med utsikt



Igår var det en kort promenad på stadens gator och bland mycket folk. Trevligt för en stund.
Senare upp till backen ovanför staden. En känsla som varm filt , som man sa i en film.
Solrosfältet är inte så ståtligt som det brukar vara, men ändå fint.
Eckobacken med grönska, blommor och odlingar. Och utsikten.

 
 
 
 
”När jag blir trång i själen och kuslig och ängslig, så går jag om vintern ut bland stjärnorna och om sommarn ut bland blommorna, och jag blir i båda fallen som en människa skall vara, lugn, fast och glad. Jag tror åter. Och därför, för denna glada, segrande tro, tackar jag mest dig, du lilla, rena, sköna, doftande blomma! Du min barndoms enda glädje, du är min ålders evighetssymbol!”
Carl Larsson

Att resa och komma tillbaka


Ännu en sommar närmar sig sitt slut. Som alltid känns det lite vemodigt.
Kanske är det ett eko från skoltiden när sommarlov var den bästa tiden på året.
Men även som vuxen är sommar en kär tid. Frihet och resor.
 

 
Att resa är en upplevelse för sig. Lämna vardag och bekanta miljö för att
uppleva något nytt och annorlunda. Som en extra kick som bryter
mönster och öppnar för nya intryck. En levande och intensiv känsla av närvaro.
 

 
 
Att komma tillbaka och förvånas över att det bekanta ser lite annorlunda ut.
Och att känna glädje över att komma hem.



Ibland är man en aning poet och filosof



När allt omkring tystnar är du ensam med dig själv.
 
Det sägs att då är det som svårast att vara.
 
Många flyr det som till synes är ett tomrum.

 
 

Under ytan är känslor, många och starka som kan upplevas som livsfarliga.
Och därför flyr du. Och därför känns det som tomrum.
Ju mer man flyr desto mer skräckslagen är man.
Men vi är bara människor med all den sårbarhet som finns inom oss.

 


Det är därför du behöver någon som fyller det rummet.
För att stå ut med det. Som skydd för din sårbarhet
har du lärt dig att aldrig visa dig svag och sårbar.
Det får man inte enligt regel som du anammat på livets väg.
Och så går livet och saker och ting förändras.
Men inte det som ligger under ytan och håller dig vaken på natten.
Och som vaknar med full kraft då du känner dig sårbar.

 
 


Tänk om du vågat... utmanat den gamla regeln...
 
Det här är den riktiga styrka som gör att vi mognar, utvecklas och blir bättre människor.
Det handlar om att leva och inte överleva...
 
  


Blåbärskogen


 
Det är rogivande att plocka blåbär i skogen. Meningsfullt och naturligt.
Och det finns massa i Smålands mörka skogar.
Det gör inget att man får röda fläckar lite överallt på kroppen.
Det var en härlig stund igår.


En lugn sommar

 
 
Det blir många ord på arbetstiden.
Efteråt är det
mest tystnad och reflektioner.
Och känslor som kommer i vågor.
 

Talande bild


En bild som tog på morgonen i väntan på tåget. 
En kompis till mig skrev på Instagram att så här känner hon sig ibland. 
Skrattade gott men kände igen mig själv.
I vissa stunder är det så här. I bästa fall handlar det inte om några dagar.
Man är bara en människa.

Humor med allvar



 
 
Snubblat på denna fb-sida och fångats av den.


Tillbaka, för en stund i alla fall



Det var ett tag sen jag skrev något här.
Så har det bara blivit.

Livet går sin gång. Något händer hela tiden. Inget är stilla.

En resa till Södra Italien, Apulien som jag förälskat mig i.
Gamla urgamla städer, olivträd och havet.
Kanske skriver jag om det någon gång.

Flera osynliga resor. Det där djupt inne i mig själv.

Ett jobb med många intressanta möte och livsberättelser.

Älskade Nova gick bort för några veckor sen. Saknar henne så mycket.

Men sommar är vacker och vinden len och mjuk som sammet.





April

 
Efter gårdagens väderdramatik med vindar, sol, regn, åska mm,
 
 
kom en vacker vårdag.
 

I have a song for you...


 
 
Det händer att en kväll andas nostalgi. Som igårkväll.
Bekanta toner, bekant röst och ansikte. Förflyttas till tonåren och ungdomstiden.
Allt stannar, inget som stör denna stunden av en avlägsen tid. Men ändå känns så nära.
Och känslor stiger upp, slår i samma takt som hjärta. Dimma i ögonen.
Tyst och mjukt faller tårar. Tänk jag sitter här många år efter och lyssnar
och han som sjunger dessa bekanta toner står framför mig.
Han är nästan 70 år nu...mycket vatten har runnit under broar.
 
Men här sitter jag fortfarande. Livet har inte blivit sämre utan annorlunda.
Och jag andas och känner och lever.
 

The 3 Happiness Myths


 
Inspirerad från gårdagens fördjupningskurs i ACT.

En vårig kväll

 
Värme kom nästan på en gång idag.
Kvällen så ljummen.

 
Våren färgar naturen.


 
Promenad i den våriga kvällen. Fåglars kvitter som jubel.
 
Sen sa B något och det kändes i en stund som om jag tappade andan.
Inte av glädje eller förvåning. Ledsen och nästan nära tårar.
Besviken. Något tungt kändes i magen. Dessa känslor.
Så behövliga inte alltid lätta och enkla.
Men de kommer och går. Hela tiden. Alltid.
 


Mellanrum


Den natten och där mellan sömn och vakenhet kände en frossande kyla. Kallt, mycket kallt och kroppen skakade och frös. Tryckte ihop mig i fosterställningen för att värmas upp. Längtan efter värme var  ihärdigt stark men det gick inte att mildra kylan. Vet inte hur lång tid det tog. Kanske några minuter eller några timmar. Men till slut vaknade av det och förstod på en gång att jag har frossa och steg upp darrande och hämtade några varma täcken. Åh så skönt det kändes. Värme fick frossa att försvinna och sömnen kom tillbaka. På morgonen kände ont i hela kroppen, i halsen  i bihålor. Men den dagen och dagen därpå var några viktiga saker som behövde göras. Hur jag klarade dessa två dagar är en gåta. Därefter blev sängliggande och hoppas nu att det blir bra snart. 

Bryr mig inte om att Avicii slutat turnera, inte heller om det som handlar om Torsten Hellström.
Kent däremot kunde jag tänka mig se men biljetterna tog snabbt slut.  
 
H. kom igår och sa att nu blir det lite förändringar. Jaha... Det är svårt för vissa att se när andra gråter... De får nästan panik av det.  Men att gråta är i första hand en naturlig reaktion och inte tecken på sjukdom som behöver behandlas.
 
Även om näsan är täppt och halsen rostig känner vårens närvaro. Ljuset, första blommor, vinden.
Glädje den genuina glädjen sprider sig inombords.

 

En stund av närvaro


 



 
Att bryta vardagstankar och se saker som finns runt omkring.
Mellan olika punkter, från och till jobbet, på ledigtid...
vilar min blick på det som fångar intresse och som får mig att stanna upp
om bara för en liten stund. Dessa stunder.


Far From Any Road


 
Så såg det ut igår.
 
 
Tidigt på morgonen blev det vitt på en kort tid.
För stunden kändes det som vinter kommit tillbaka.
Men i eftermiddag försvann all snö.
 
 
 
 
 
 
 
Den här låten från Tru detective är så bra även om det handlar om tunga saker.
 

Inlägg att läsa flera gånger






 
En bekant till en vän till mig fick enorm respons på sitt inlägg på fb.
Otroligt bra skrivet.
 
Ulla Lundegård
Jag är 63 år. Håller ihop benen ordentligt och tar ansvar för mitt liv. Jag straffknullar vanligtvis inte 13-åriga pojkar, eller våldtar män på led med mina kvinnliga vänner som assistenter.
Jag går ut på gatan iklädd vad fan jag vill. OM det så skulle vara i bara trosorna och ett kortkort linne.
Jag har sjalett på huvudet och en långklänning på mig och om jag är naken under eller har kyskhetsbälte, det ska ni fullständigt skita i.
Jag har inte kommit till den här världen fö...r att - som mina systrar - vara måltavla för våldtäktsmäns behov av att tömma sina spermier i mitt sköte.
Jag har inte kommit hit till världen för att sona att Gud kastade ut mig ur paradiset och jag har inte kommit hit för att höra att jag ska hålla ihop benen. Jag gör väl vad jag vill med mina ben. Sparkar till exempel.
Jag skulle bra gärna vilja veta hur den samlade intelligensen av hovrättens delegater ser ut, som ställer frågan "höll du ihop benen tillräcklig"?
Och att det inte är gruppvåldtäkt när TVÅ män ger sig på kvinnan efter varandra, herr domare eller fru Domare, skulle det inte vara anatomiskt svårt att stoppa in två penisar samtidigt?
Nu får det vara slut på daltandet med hovrätter. Nu vill vi ha in huvudrätter som är stadiga nog att sätta sig in i en kvinnas liv. Både i nutiden och i forntiden och i urtiden. Och kanske förklara att de flesta av oss håller ihop benen när vi blir utsatta för våld.

Nästan vår



Grått och rått idag. Men våren är här.
 
 
 

 
Goaste Nova gillar också vår.
 
 
 
 

Home was us

 
 
 



Mitt "nya" intresse som ni kanske märkt är serier.
Inte vilka som hels, de med spänning och med lite extra krydda.

Efter timmar av samtal och verkligheten sjunker i en skön avslappningskänsla.


Men så han Joel Kinnaman i serien The killing...
I hemlighet har jag blivit förtjust i honom. En sån man.

Himmel har vårfärg

 

 
 
Det är vårens färger jag ser när jag åker hem från jobbet.
En liten stund precis innan skymningen lägger sig
lyser himmel i vackra röda nyanser. Det är som magi för mig.
Stannar upp och översvämmas av färger och dess skiftningar.
 
 
 
 
Från tåget ser vacker landskap. Så många platser som jag vill stanna vid.
Men tåget, det går vidare. Ljuset, det brinner kvar i mig.
 
 
 

Det var ett tag sen man hörde något om Belfast


Men först one frozen moment
konst skapad av is och på glas
en så vacker upplevelse.

 

The fall rekommenderas, annorlunda och bättre,
närmare verkligheten.
 
 

 
En delad stad nästan glömd och mycket hat och våld även om det ser lugnt på ytan. Like hometown från tidigare liv.
Låt dig inte luras av utsidan och fasader.

Och människans natur. Den eviga gåtan.
Denna serie är mycket mer än en deckare. 
 

Så många vackra plaser


En av de här  kommer jag besöka till våren

River


 
Denna serie såg jag på några timmar, alla sex avsnitt. Kunde inte annat.
Sällan blir det så här bra med dramatik, psykologi, konflikter, kärlek
och med en så djupdykning in i människans inre.

Mer att läsa finns HÄR

Nya tider



Dagarna går såååå fort.
Trött. Mycket nytt som ska landa in.
Saknar en sak. Skratt och tokigheter på det gamla stället.

Många berättelser. Många nya ansikte.
Nyfikenhet och intresse.

I mellanrummet lyssnar efter tystnaden.
Tittar på filmer som fångar mig.
Många bra, många som lägger sig rätt in i hjärtat.

Den senaste är verkligen en bra film. Men så rå och så mycket lidande.





Ses snart...

Mådagkväll


 
Lugna lugna toner. Ord som säger mycket. En sån måndagskväll.
Snö som smälter och droppar. En annorlunda vardag.
Minnen och tiden som går. Almost like the blues.
 

Mod är också att befinna sig i ett helt okänt område och utan karta och gps.

 
 
 
De väntar nya stigar. Bara några dagar kvar.
Det blir inte enkelt i början men det behövs, och det blir bättre sen.
Nya utmaningar öppnar nya vyer och bredder ut vår syn på oss själva och på omvärlden.
 
 
 
Och nu är det vinter och kallt som det brukar i januari.
 
Det finns de som vågar och de som inte gör det.
Ärligt sagt är det många saker jag inte vågar.
Men vissa... som kräver att man lämnar det "bekväma" och
det som man kan utantill. Det är där som mod krävs.
 
 

Året är nytt

 
 
 
 
När man åker över bron och på väg tillbaka stannar tåget i Hylle.
Ombord kommer gränspolis och tullpersonal.
ID-kontroll samt förfrågningar om vilken resväska varje passagerare har.
Känslan är obehaglig. Kände mig glad att ingen behövde lämna tåget.
 
 

 
 
Och året är nytt och hemmet är varmt och hyacinter sprider en ljuvlig doft.