Mellanrum


Den natten och där mellan sömn och vakenhet kände en frossande kyla. Kallt, mycket kallt och kroppen skakade och frös. Tryckte ihop mig i fosterställningen för att värmas upp. Längtan efter värme var  ihärdigt stark men det gick inte att mildra kylan. Vet inte hur lång tid det tog. Kanske några minuter eller några timmar. Men till slut vaknade av det och förstod på en gång att jag har frossa och steg upp darrande och hämtade några varma täcken. Åh så skönt det kändes. Värme fick frossa att försvinna och sömnen kom tillbaka. På morgonen kände ont i hela kroppen, i halsen  i bihålor. Men den dagen och dagen därpå var några viktiga saker som behövde göras. Hur jag klarade dessa två dagar är en gåta. Därefter blev sängliggande och hoppas nu att det blir bra snart. 

Bryr mig inte om att Avicii slutat turnera, inte heller om det som handlar om Torsten Hellström.
Kent däremot kunde jag tänka mig se men biljetterna tog snabbt slut.  
 
H. kom igår och sa att nu blir det lite förändringar. Jaha... Det är svårt för vissa att se när andra gråter... De får nästan panik av det.  Men att gråta är i första hand en naturlig reaktion och inte tecken på sjukdom som behöver behandlas.
 
Även om näsan är täppt och halsen rostig känner vårens närvaro. Ljuset, första blommor, vinden.
Glädje den genuina glädjen sprider sig inombords.

 

1 kommentar:

  1. Vackra tankar kan man slösa med. Allra helst om det innebär att jag alltid har något bra att se fram emot.

    SvaraRadera