En dag med utsikt



Igår var det en kort promenad på stadens gator och bland mycket folk. Trevligt för en stund.
Senare upp till backen ovanför staden. En känsla som varm filt , som man sa i en film.
Solrosfältet är inte så ståtligt som det brukar vara, men ändå fint.
Eckobacken med grönska, blommor och odlingar. Och utsikten.

 
 
 
 
”När jag blir trång i själen och kuslig och ängslig, så går jag om vintern ut bland stjärnorna och om sommarn ut bland blommorna, och jag blir i båda fallen som en människa skall vara, lugn, fast och glad. Jag tror åter. Och därför, för denna glada, segrande tro, tackar jag mest dig, du lilla, rena, sköna, doftande blomma! Du min barndoms enda glädje, du är min ålders evighetssymbol!”
Carl Larsson

3 kommentarer:

  1. Så fiiint & vackert ....
    /Kram

    SvaraRadera
  2. Underbara solrosor!

    Så vackert du har skrivit om flykt och sårbarhet.

    Önskar dig en skön dag!

    Kram

    SvaraRadera
  3. Vackra blommor och ett helt fantastiskt bra citat jag aldrig hört tidigare :) Det skriver jag ner och tar med mig!

    SvaraRadera